Det våras för högskoleprovet 25 mars 2009
Posted by Christian in Uncategorized.Tags: antagning, Högskoleprovet, Högskoleverket, urval, Utbildning
add a comment
Aftonbladet lyckades reta upp mig en stund idag. Sedan insåg jag vad som egentligen stod i artikeln. Då blev jag sur för att jag hade gått på rubrikerna.
Hur som helst. Detta var rubriken:
Hundratals nekas att skriva högskoleprovet
och nyheten var:
I Linköping kommer 2 350 personer att skriva provet på lördag och tentasalarna på Campus Norrköping, Kungsgårdgymnasiet och Linköpings universitet kommer att vara fyllda till bristningsgränsen. Normalt brukar de som anmält sig lite försent eller de som kommer från andra städer men befinner sig i Linköping, också ges möjlighet att skriva.
– Inte ens det har vi kunnat göra i år, på grund av platsbrist, säger Marie Orest, administratör på Studentcentrum vid Linköpings universitet, till Norrköpings Tidningar.
Totalt nekas 300 personer att skriva. Det är de, vars anmälningar kommit in efter sista anmälningsdagen den 15 februari.
– De som inte anmält sig i tid som har nekats att skriva, förklarar Nils Olsson. Man får se det som positivt att alla som anmälde sig i tid i alla fall fått plats.
Att man nekar de som har anmält sig för sent att skriva – det kan jag inte ifrågasätta. Men artikeln säger ändå något som är viktigt. Antalet personer som vill skriva högskoleprovet har ökat ganska dramatiskt. Enligt Högskoleverket är det en 20-procentig ökning till denna termins prov. Enligt verket är det tre skäl som ligger bakom detta:
- Ovanligt många 19-åringar
- Försämrad konjunktur
- Förändrade antagningsregler
Och för en gångs skull är jag helt enig med verket. (Tro mig, det är inte så ofta.) Det intressanta, tycker jag, är vilken betydelse högskoleprovet plötsligt har fått för Högskolesverige. Meningen var en gång i tiden att man skulle ha ett urvalsinstrument för studenter med yrkeskompetens. Alltså, de som inte hade komplett gymnasium men minst 4 års yrkeserfarenhet (det som man kallade 25:4-regeln). Nu finns inte den regeln kvar, men Högskoleprovet består. Och idag är det helt självständigt.
Är det inte en märklig tanke att du skriver ett prov under en lördag, och med resultatet kan du konkurrera mot tre års samlade gymnasiebetyg. Men det funkar ju! När man utvärderar provet finner man gång på gång på gång att de som får bra på högskoleprovet också klarar sig bäst på högskolan. Och vice versa.
Hur gör de?
Goodbye, ECTS Grading Scale 24 mars 2009
Posted by Christian in Utbildning.Tags: ECTS, internationalisering, Utbildning
1 comment so far
ECTS-betygen – EU:s halvhjärtade försök att skapa gemensamma jämförbara betyg inom hela Europa – går ÄNTLIGEN i graven. Detta uppger Lundagård och citerar en källa vid EU-komissionen.
– Det fanns ingen konsensus bland expertgruppen som arbetat med ECTS Users Guide kring hur man skulle göra med betygen men till slut bestämde vi att betygsskalan inte längre ska var en del av ECTS. Det var för kontroversiellt, säger Christian Tauch som ansvarar för ECTS Users Guide, vid EU:s generaldirektorat för kultur och utbildning.
Han menar att det fanns ett tydligt problem som behövde lösas när man föreslog de gemensamma betygen men att man nu märkt att det var ett för ambitiöst projekt.
– Det visade sig vara svårt att få lärosätena i Europa att anpassa sig till det här så därför tog vi bort det. Universitet som vill behålla betygen kan göra det, det är deras eget beslut nu,, säger Christian Tauch.
Det ÄR viktigt med gemensamma standarder. Det ÄR viktigt med samsyn. Men ECTS-betygen var en så sälsynt klantig konstuktion. Ingen förstod. Ingen gjorde likadant. Och inte på en enda punkt har man lyckats med intentionerna att få ett gemensamt, jämförbart, rättssäkert betygssystem.
- Gemensamt – När Lunds universitet gjorde en rundfrågning i Utrecht-nätverket fick man besked av flera aktörer att man inte alls befattar sig med ECTS-betyg.
- Jämförbart – LU fick inte två svar som var lika. Det finns idag lika många sätt att hantera ECTS-betyg som det finns tillämpliga universitet.
- Rättssäkert – *suck* Var ska jag börja? Ytterst få lärare vid svenska lärosäten vet hur man sätter ECTS-betyg. ECTS-betygen är knappt förenliga med verksförordningen. De saknar stöd i Högskoleförordningen, har ifrågasatts av Högskoleverket och det finns inget sätt att garantera att betygen sätts likartat.
- Betygssystem – Tja, vad var det egentligen. Man ska veta att ECTS finns i (minst) tre officiella versioner, och har pendlat mellan att kallas betygsskala och översättningsnyckel.
Jag skrev redan den 7 november om ECTS-betygens snara död. Nu blir det av. Tack EU!
Att gå över sundet efter vatten 23 mars 2009
Posted by Christian in Uncategorized.Tags: CSN, Danmark, internationalisering, Utbildning
1 comment so far
Gränsöverskridande. Typiskt modeord i högskolesfären idag. Lunds universitet brukar oftast mena att lärare och studenter ska våga gå över gränser inom universitetet – verkliga eller hittepå. Men ibland så vågar man titta på den närmsta och verkligaste gräns men kan hitta.
Ska vi våga kliva över sundet?
För vissa här på universitetet kan det vara nog skrämmande att man nu har ett samarbete med en så gudsförgäten avkrok som Malmö – för att inte tala om Kristianstad (genom skogen och över bergen). Hur jobbigt och skräckinjagande är det då inte att samarbeta med Danmark?
Tack och lov finns det tappra studenter som trotsar språkbarriärer och lömska vatten för att skaffa en utbildning i Köpenhamn. (Lunds universitet har faktiskt utbytesstudenter som pendlar till utbytesorten.) Och då visar det sig hur rasande osmidigt det är att studera på andra sidan sundet. CSN gillar t.ex. inte det här med valutakurser. När nu den danska kronan står i 1.50 är det inte lätt att vara svensk i Köpenhamn.
Nu vill Leijonborg ge 200 miljoner för att universitetslärare ska ges möjlighet att åka ut i världen och bana väg för framtida svenska utbytesstudenter. Lovvärt, men passa på att fixa undan lite av det byråkratiska krånglet också. Det är inte bara lathet som gör att studenterna stannar hemma.
ECTS i grundskolan? 7 november 2008
Posted by Christian in Utbildning.Tags: betyg, ECTS, gymnasiet, Utbildning
1 comment so far
Sverige får ett nytt betygssystem i grundskolan och gymnasiet. Sju grader blir det, precis som regeringen tidigare har föreslagit.
A : B : C : D : E : F : -
Och så var det dags att byta betygssystem igen. Senast var det väl när de relativa betygen avskaffades. Och det är inte någon stor blocköverskridande överenskommelse den här gången heller. Nähe. Skolan mår nog inte bra av det här hattandet. Jag kan diskutera olika aspekter av si och så många betygssteg, si eller så mycket relativa eller målrelaterade betyg – men det viktiga måste väl vara att man bestämmer sig om ETT långvarigt system så att betygen blir jämförbara.
Betygssystem förresten. Det är väl egentligen bara betygsskalan som man ändrar…
Jag tycker att det finns många problem med dagens betygsskala. Framförallt är betygsinflationen ett allvarligt problem. Betyget MVG håller på att förlora sin status och betyget G innehåller en enorm spännvidd av kunskapsnivåer. Och här håller jag med regeringen, och oppositionen. Man måste göra antingen eller – antingen fler betygssteg eller inga betygssteg alls. Det vi har idag är den sämsta lösningen.
Det ska löna sig att plugga – Björklunds mantra i betygsfrågan. Givetvis ska det vara så, men vem är det som vinner på systemet. Inte är det de som rör sig mellan G och IG idag iallafall. Vinnarna är naturligtvis ”sjärneleverna” – de som idag har ”fastnat” på MVG-nivån. Nu inför man ett nytt betyg (A) som kommer att bli någon slags MVG+. Okej, rimligt – men hur ska man förhindra att betygsinflationen fortsätter ytterligare.
Nu ska då detta system gälla i alla skolformer – och det krävs inte så mycket tankearbete för att se fortsättningen, sjugradig betygssättning på högskolan. Snart har vi ECTS-betyg! Björklund gör ingen hemlighet av att det finns en koppling. Men om man lyssnar hör man att han bygger sina argument på lösan sand. Mycket tyder på att ECTS-skalan är på väg att dö. Den var inte så jämförbar som man ville att den skulle vara, universiteten i Europa fattade den inte. Göteborgs universitet och Chalmers har beslutat att inte använda ECTS, Lunds universitet följer snart efter. Tack och lov.
Om man nu ska mäta kunskap är det nödvändigt att betygssteg bygger på mål – och ska man skriva mål för alla stegen, då är det ett sjuhelsikes arbete.
Politikerbloggen, AB, SR, SvD
Workload 9 oktober 2008
Posted by Christian in Universitetet, Utbildning.Tags: kvalitet, lärarledd tid, resurstilldelning, Utbildning, workload
1 comment so far
Workload är verkligen ett av mina favoritbegrepp inom bolognaprocessen. Det täcker in så mycket av det som jag tycker är viktigt i högre utbildning. Framför allt det faktum att det inte bara är de timmar som du sitter på föreläsning eller står i labbet eller snackar på seminarium som räknas i en utbildning. Lärande är något som pågår hela tiden, och om man ska mäta ”utbildningsmängd” så måste man ta hänsyn till hela den arbetsinsats som en student förväntas lägga ner på sitt lärande. Jag hade förhoppningen att begreppet skulle fästa sig i svensk högre utbildning. Så blev det inte.
Just nu har jag för mycket workload på mina axlar. Att jag lägger ner en massa tid på kårarbete är nog en bidragande orsak. Men den främsta orsaken är att jag pluggar naturvetenskap. Hade jag just nu pluggat humaniora (ja, jag hade faktiskt kunnat tänka mig det) inbillar jag mig att min workload hade varit ganska mycket lägre.
När är ens workload för hög? Det finns ett mantra inom studentkårvärlden som säger att det som kallas för heltidsstudier också ska vara studier på heltid. Slagordet brukar vara HELTID ÄR HELTID! 40 timmar i veckan brukar vara den normala definitionen av heltid. Och nu menar jag att det är mängden workload som ska motsvara 40 timmar. Detta är inte okontroversiellt.
Samma studenter som skanderar HELTID ÄR HELTID brukar också säga ”Mer lärarledd tid!” så snart man börjar prata om kvalitetsbrister. Förstå mig nu rätt. Bristen på lärarledd tid är den enskilt största kvalitetsbristen i svensk högre utbildning idag. Det är fullkomligt orimligt att en stor andel av kurserna i humaniora och samhällsvetenskapliga ämnen bara ska ha 4-6 lärarledda timmar i veckan. Men det är inte bristen på lärartimmar som är det verkliga problemet. Problemet är att i de aldra flesta fall är mängden workload på sådana kurser allt för liten. Detta är ofta intimt förknippat med vartannat, men det är inte hela svaret. Lärarledda timmar ökar inte per automatik mängden workload, och lärarledda timmar är inte en förutsättning för hög workload. Varje ämne och varje kurs måste skapa sin unika fördelning mellan lärarledda timmar och ”annat”.
Med ”annat” brukar man ofta mena självstudier. Självstudier är ett begrepp som nästan har blivit skällsord bland studenter. Det hävdas ofta att en student bara kan producera 20 timmar självstudier i veckan, vilket säkert är sant. Det är den härledningen som leder fram till kårsveriges just nu tydligaste kvantitativa krav: 15 timmar lärarledd undervisning i veckan till alla studenter.
När jag pluggade matte hade jag åtta lärarledda timmar i veckan. Sannerligen, hade det varit fler hade det inte varit en bra kurs. Jag insåg snabbt att det inte går att hänga över böcker 8 timmar om dagen. Hade jag gjort det hade jag inte lärt mig något. Matte, liksom många andra ämnen, visade sig behöva tid för reflektion. Jag menar att detta är något grundläggande i högre utbildning. Det är därför som det är positivt att studera i en akademisk miljö. Gå på föreläsningar och självstudera kan du göra utan att prata med en kotte, men reflektera gör du bäst i ett sammanhang.
Har man kommit så långt kan man inte ignorera det motsatta problemet, att ha för mycket workload. Min nuvarande kurs har i snitt 20 timmar föreläsningar/laborationer i veckan. Denna vecka har jag haft 30 timmar schemalagd tid. Just nu känner jag att jag gärna skulle ge bort några av de timmarna till bättre behövande. Man får inte glömma att en stor mängd lärarledda timmar på en kurs inte minskar behovet av självstudier. Jag tror att det inom de ämnen som har mycket lärartimmar pågår ett tidsslöseri. Inte medvetet kanske, men man cementerar nog en pedagogik där föreläsningen blir ett egenvärde.
Nu börjar det bli allvar med att fördela utbildningsmedel efter kvalitetsindikatorer. Jag hoppas att man ser nyanserat på detta med lärarledd tid. Jag kommer att jubla den dagen som högskolepoängen faktiskt blir ett mått på workload och inte bara ett halvdant tidsmått.
Identitet, samspel, profilering, koncentration 26 juli 2008
Posted by Christian in Forskning, Utbildning.Tags: breddad rekrytering, Campus Helsingborg, Forskning, högskolan, Liberala studenter, Lunds universitet, profilering, resurstilldelning, universitet, Utbildning, Växjö universitet
add a comment
Om man ska hålla en blogg om ett så pass koncentrerat ämne som denna (utbildning och vetenskap) så är RSS ett ovärderligt redskap. Framför allt möjligheten att söka efter ett visst innehåll i artiklar och bloggar och göra själva sökningen till ett RSS-flöde är oslagbar. Ganska snabbt märker man då vilka bloggare som aktivt bloggar om samma sak som en själv.
En person som det alltid händer saker kring, och som är en alldrig sinande källa för nya inspel, är Pär Gustafsson, ordförande i Liberala studenter. Jag brukar hålla med honom i ungefär 50% av det han säger.
Jag vill också passa på att ge en liten hyllning till Liberala studenter. Inte för politiken (som sagt, 50%), men för att det är ett förbund som gör väsen av sig, hörs och syns, väl pålästa och kommer med konkreta förslag som man kan förhålla sig till. Keep up!
Idag blir det tumme upp till Pär Gustafsson.
I en debattartikel i en liten landsortstidning som råkar ha Umeå i sitt upptagningsområde skiver Pär något som har sagts mycket den senaste tiden; Sverige har för många universitet.
Jag tror att en av nycklarna är ett väldigt svårt beslut, men det borde tas. Vi har allt för många utbildningar och framförallt har vi för många högskolesäten.
Danmark, Finland och Norge har redan börjat förändra sin struktur, nu borde deras grannland göra detsamma. Universitetskanslern Anders Flodström menar med rätta att vi behöver drastiskt färre universitet. Dagens 14 är allt för många, lägger vi där till högskolorna inser alla att ekvationen inte går ihop.
Det är också dags för de universitet som inte kan leva upp till de krav som titeln antyder, vad gäller högkvalitativa magisterutbildningar, forskarutbildning och forskning inom flera vetenskapsområden, att deras universitetsstatus blir återkallad. Vi behöver ett nytt perspektiv för den högre utbildningen.
Jag brukar hävda (mer eller mindre på skämt) att jag bara erkänner sju av Sveriges universitet: Uppsala, Lund, Göteborg, Linköping, Stockholm, Umeå och SLU (om jag umgås med humanister brukar jag lägga till Helsingfors och Tartu). Detta ligger nog på sätt och vis i linje med vad Pär och Anders Flodström har sagt. Regeringen verkar stödja en utveckling där lärosäten allt mer samarbetar, detta visar inte minst stödet till samarbetet mellan Växjö och Kalmar. Detta tror jag är rätt väg att gå.
I detta inläggs titel finns fyra värdeord som helt präglar debatten om högskolan just nu. Alla kommer från rubrikerna i SOU 2007:81 (Resurser för kvalitet). Poängen är att alla Sveriges 36 statliga högskolor inte ska göra samma saker. Särskillt de mindre högskolorna måste bli vassare inom mindre områden. Gärna nya områden, för det kan inte vara meningen att man ska utöva klassisk grundforskning överallt.
Någon annan gång ska jag särskillt belysa problemen med naturvetenskapen i Sverige.
Pär ska dock få lite mothugg. Pär avfärdar utbyggnaden av högskolan under de senaste decennierna som regionalpolitik, och det är regionalpolitikens fel att vi har minst en högskola i varje län i Sverige. Felet är att vi inte kan avfärda det som regionalpolitik. Det ÄR regionalpolitik, och det måste vi förhålla oss till. Och ska vi leva upp till ambitionerna t.ex. när det gäller breddad rekrytering måste högre utbildning komma närmare vardagen för fler. Lunds universitet driver ett stort, vi kan kalla det projekt, som av vissa har kallats ett enormt resursslöseri och av vissa ”Lunds universitets samvete för breddad rekrytering”. Vi som arbetar med det dagligen kallar det Campus Helsingborg. Campus är LUs ”filial” i Helsingborg. Det skulle i praktiken kunna vara en egen högskola, men det är en del av LU. Detta tror jag är en god idé. Jag skulle vilja se fler filialer i universitetsvärlden. Forskningen måste inte finnas överallt, men det måste finnas inkörsportar från högskolorna.
DISCLAIMER: Alla här presenterade förslag måste garanteras en trygg oberoende finansiering för att jag ska kunna stödja dem.
Högskolepersonal hotas allt mer 22 juli 2008
Posted by Christian in Forskning, Studentlivet, Universitetet.Tags: akademisk frihet, avstängning, forskningsanslag, resurstilldelning, Utbildning
add a comment
SvD rapporterar att antalet anmälda fall av hot på Sveriges stora universitet ökar:
I många fall är förövarna studenter och forskare vid samma högskola. På Stockholms universitet har man trots överfallslarm och väktare fått in drygt 15 anmälningar i år mot 10-11 för hela förra året
Oj då! Detta hade jag inte hört talas om tidigare. Jag har nu tillbringat ett år i ledningen av en av fakulteterna på Lunds Universitet, och jag har aldrig hört något om några hot. Så man kan ju fråga sig, är det verkligen farligt på landets högskolor? Och när man tänker på det; det kan vara hårt i akademin.
En sak jag har lärt mig i fakultetsledningsposition är att akademisk frihet också föder akademisk bitterhet. Forskare i Sverige lever i en ständig jakt på nya forskningsmedel. Man måste hålla sig framme, publicera, peer-reviewa, och ständigt ständigt skriva nya ansökningar. Den forskare som inte faller väl ut i detta drabbas av den akademiska bitterheten, och då kan det flyga okvädningsord och smutskastning både högt och lågt. Det är inte alla forskare som kan hantera det spelet. Det kan också vara svårt att skilja på vad som är hot och vad som är uttryck för det allmänt tuffa klimatet på många institutioner.
Om detta med hot lärare och forskare emellan är ett stort problem, då finns det alla skäl att börja ta folk i öronen. Problemet är väl att det ”akademiska ledarskapet” ofta har svårt för just det.
Studenter som hotar lärare: helt oförsvarligt! Diciplinnämnd och avstängning ska de ha!
Är det då läge att seriöst förbättra säkerheten på universiteten? Ja definitivt, men inte på grund av hotsituationer. Ett mycket större problem är att dyrbar och farlig utrustning inte förvaras betryggande. Jag tror att Statens strålskyddsinstitut och Kemikalieinspektionen skulle ha en del att säga om vissa institutioner jag har varit på. Men de problem som har med hot att göra löser vi inte med mer instängdhet, snarare tvärtom.
Utbildning med extra allt, tack men nej tack! 16 juli 2008
Posted by Christian in Uncategorized.Tags: idioti, PK, Utbildning
add a comment
Konsten att sätta ihop ett bra utbildningsprogram i dagens högskola:
När man befinner sig på ett stort lärosäte, som jag gör, kommer man att drabbas av en otrolig optimism. Möjligheterna är enorma, ett smörgåsbord av ämnesområden och stödresurser står uppdukade och väntar på att finna sitt rätta sammanhang. Så det är väl bara att börja plocka då…
Hmm, få se nu… Vad ska vi ha för grundidé?… Bredd, naturligtvis! Vi ska ha ett brett program som ger studenterna kunskaper i ett stort ämnesområde. Det måste ju vara bra att ha i dagens föränderliga samhälle.
Fast det är klart. Man måste ju profilera sig också… Vi måste ha en nisch – en tydlig spets. Ja, det blir bra! Ett program med både bredd och spets. Lysande!
Programmet ska så klart avslutas med ett examensarbete. Jag menar, det står ju i högskoleförordningen.
Okej, vad ska vi börja med då? … Jag har hört att man helst ska börja ett program med en akademisk inroduktionskurs. Ni vet, en så där där man bara lär sig hur man jobbar på universitetet, hur man skriver rapporter och låter bli att åka fast för fusk och sånt… Mm, det kan nog funka.
Vi borde nog erbjuda möjligheten att gå på praktikveckor också. Studenterna kan nog bli sura om vi inte har arbetslivsanknytning på programmet. Såklart, arbetslivsanknytning ska vi ha… och forskningsanknytning naturligtvis, jaja, har man sagt A får man säga B.
Ja, nu har vi väl ändå en stabil grund för det här programmet. Så, nu kan vi ta tag i det viktiga. Alltså… Va?
Internationella perspektiv??? Vad menar dom med det? Jaja, ska vi ha det så ska vi ha det… Men vad ska vi… Tja, vi får väl trycka in det också då.
Nämen va f*n…
Genusperspektiv, jämställdhet, likabehandling, hållbar utveckling… ledarskap… Okej, okej!!! Vi tar väl med lite j***a hållbar utveckling också då!
Så, är det klart nu? Det känns som om jag har missat någonting… få se nu…
Ämneskurser! Ha, hur kunde jag glömma ämneskurser. Dom stoppar vi in där och där och där… Och så måste det finnas lite utrymme att läsa lite humaniora eller ekonomi eller nått… Så! Klart!
Va? … Får ett kandidatprogram bara vara 180 högskolepoäng långt? … Och extrakurser får inte räknas med i examen?!
Okej okej, vi tar väl allting väldigt snabbt då. Fram med de glättiga broschyrerna så ska vi banne mig sälja in det här.
Väkommen till PK-programmet!
Tidigare ansökningsdatum till högskolan 14 juli 2008
Posted by Christian in Uncategorized.Tags: antagning, internationalisering, Utbildning
1 comment so far
Idag yttrar sig Tomas Brage, ”min” studierektor på Fysiska institutionen i Lund, i Sydsvenskan och vill ha ett tidigare ansökningsdatum till universitetets internationella masterprogram. Tydligen har vi 65 sådana program i Lund, d.v.s. program som har undervisningen helt på engelska. Tomas Brage tycker helst att vi skulle ha antagningen till hösterminen redan på hösten innan. Vad man vill uppnå med detta är att ”konkurrera om de bästa studenterna som nu går till USA till exempel”.
Jag har länge frågat mig vad det är som gör Lunds ”internationella program” internationella. Eller, rättare sagt, vad är det som gör att de andra programmen inte är internationella. Jag är övertygad om att de internationella studenterna bidrar positivt till högskolesektorns utveckling. Därför måste vi göra det smidigt för intenationella studenter att komma hit (bland annat ska vi inte införa studieavgifter). Men, vi får inte kompromissa med att svenska studenter ska kunna söka svenska utbildningar på ett smidigt sätt.
Enklast vore naturligtvis att ha ett enda ansökningsdatum för alla studenter, svenska som utländska. Nu går inte det eftersom:
- Utländska studenter måste ha antagningsbesked under våren för att kunna skaffa uppehållstillstånd och ordna med flytt utomlands.
- När man gör utvalet till nybörjarprogrammen måste alla gymnasiebetyg och folkhögskolebetyg finnas klara, och det händer ju inte innan sommarlovet.
Jag vet att det är ett problem även för många svenska studenter att det är så kort tid mellan antagningsbeskedet och att utbildningen börjar (en dryg månad). Men man måste diskutera hur lång framförhållning man kan kräva av sina presumtiva studenter. Jag tycker att man kan kräva längre framförhållning av de internationella studenterna än de svenska.
Kanske, kanske är det då bättre att ha kvoter för de internationella studenterna. Jag tror att vi ska hålla den inhemska antagningen så enkel och undantagslös som möjligt.
För övrigt (1) så anser jag att studera.nu måste förbättras.
För övrigt (2) så fick jag mitt antagningsbesked i går. Nästa termin kommer att innehålla Fysik 3 (61-90 hp) och Latin för naturvetare (distanskurs från Uppsala).
