Tiina Rosenberg vs. Akademin 4 juni 2008
Posted by Christian in Universitetet.Tags: akademin, anseende, promotion, Tiina Rosenberg
add a comment
Har jag nu pratat om promoveringen vid Lunds universitet är det väl inte mer än rätt att jag säger något om ”utbrottet”. Det var på promotionsfesten (frackar, fin middag och sånt) som professorn i genusvetenskap Tiina Rosenberg blev tämligen upprörd på den inhyrda underhållningen. Sydsvenskan var snabbt framme och kunde rapportera om hur detta ”pinsamma intermezzo” skakade festdeltagarna. Så som jag har förstått det hela handlade det om att underhållningen skulle ha ”trampat på vänsterrörelsen”, vilket professor Rosenberg inte kunde tolerera, varpå hon adresserade underhållningen med ett trefaldigt ”fuck you” och gick hem.
Jag inser att det finns mycket intressant politik i detta. Jag, som däremot inte kan nånting om vänsterrörelsen, tänker dock inte kommentera just det. Detta överlåter jag med varm hand åt en kollega.
I mina ögon är det mer intessant att se hur akademin reagerar på detta. När Sydsvenskan efter någon dag kontaktar Lunds universitets rektor Göran Bexell uttalas följande:
”Är man på en akademisk fest måste man vara beredd på det mesta (…) Jag hoppas att det här inte går ut över hennes verksamhet, för det är en väldigt bra verksamhet som pågår på Centrum för genusvetenskap.”
Okej, visst att Tiina har gjort ett klavertramp. Man skäller helt enkelt inte ut underhållningen när man är på disputationsfest. Men varför gör Lunds universitet inte ett försök att förstå bakgrunden till utbrottet. Var det helt enkelt så att Tiina Rosenberg var helt fel person att gå på en promotionsmiddag. Jag hoppas innerligen att det inte var så. Jag hade själv fördelen att få vara med på både promotionen och genrepet dagen innan. Jag kan meddela att Tiina var på båda, och att hon var mycket stilig i talar (professorsrocken).
Enligt Göran Bexell måste man förvänta sig allt på en akademisk fest. Min erfarenhet av akademiska fester säger mig att man visst kan förvänta sig vad som helst, men det betyder inte att man ska acceptera vad som helst.
I akademins ögon är det synd om professor Rosenberg, för hon kan ju – ve och fasa – ha skadat sin forskning och sitt anseende. Man förväntar sig gärna att akademin ska ha högt till tak, och att det fria ordet ska värnas. Något säger mig att anseendet för universitetets verksamheter väger nästan lika högt.
Akademin ska kunna kritisera ett uttalandes innehåll – men inte uttalandet självt. Bemöt detta på allvar, och nedvärdera inte den som vågar tala.
Kom igen, kom igång, tänk nytt 31 maj 2008
Posted by Christian in Universitetet.Tags: akademisk frihet, nytänkande, promotion
add a comment
Jag har länge haft en stor skepsis mot bloggen. Det har varit något med bloggens tanke och grundfilosofi som inte har tilltalat min själ. Döm om min förvåning när jag plötsligt finner mig själv som bloggare. Tanken skrämmer mig, men kittlar ändå lite. Vad otyg ska vräkas ut i cyberspace genom fingrarnas taktfasta (O, om jag ändå hade lärt mig en korrekt fingersättning) klickande.
Temat blev utbildning och vetenskap. Borde man bli förvånad? Nej, egentligen inte. Jag som nu har varit ordförande för en liten studentkår vid Lunds universitet i snart ett år har långsamt insett att jag inte kommer att kunna släppa tanken på utbildning och vetenskap även om jag om några få veckor är en helt vanlig student igen (Ni vet: tentaångest, CSN-krångel, labrapporter… you name it).
Okej, grundförutsättningarna är altså klara där. Snart avgående studentkårsordförande utan bloggvana som inte kan släppa kårlivet och därför vräker ut sina tankar i cyberspace.
Första blogginlägget kommer därför att handla om nytänkande.
Jag hade äran att bevista Lunds universitets årliga promovering i veckan. Dryga hundratalet nybakade teologie, juris, medicine, teknologie och filiosofie doktorer packades som sillar i Lunds domkyrka. Herrarna promotorer läste nogsamt det trehundraåriga ritualet på mer eller mindre knagglig latin, satte en hatt på doktorernas huvuden (Accipe pileum.) och saluter sköts. Övat, korrekt, högtravande och fasligt långt. Det är ett bra ställe att börja på om man vill diskutera nytänkande i akademin.
Många hävdar att akademin, de stora gamla universiteten i synnerhet, motverkar genom sin blotta existens det fria tänkandet. En god vän till mig brukade alltid förklara det faktum att Lunds universitet alltid tar sån tid på sig att fatta beslut med att det var ”1666 i väggarna” (1666 är f.ö. Lunds universitets grundningsår). Jag är beredd att hålla med. 1666 sitter i väggarna, i organisationen, i besluten. 1666 motiverar fakulteternas existens och 1666 gör universitetet självkonserverande. Men tack och lov slutar det inte där.
Även om Lunds universitet den sista fredagen i maj varje år inför omvärlden demomstrerar att de fem fakulteterna är och förblir, så finns det värden i det uråldriga bevarandet som ska försvaras. Oavsett traditionerna så har universiteten bevarat akademisk frihet, oberoende, stolthet och öppenhet. Dessa ting döljer sig också bakom det ändlösa rabblandet av latinska sentenser i domkyrkan – inte uppenbart, men verkligt. Traditioner bär inte enbart konservatism, traditioner bär också historien och omfamnar framtiden.
Nytänkandet gror även i gamla institutioner. Därför kan jag som gammal (och dryg?) kårräv kanske ändå hävda rätten att tänka nytt och högt. Må denna blogg vara ett redskap för mig och mina läsare att tänka om, tänka nytt och komma igång.
Vale! Dixit!
