Ny blogg! 16 april 2009
Posted by Christian in Uncategorized.add a comment
Jag är glad att ni som läser den här bloggen läser den här bloggen. Det är roligt för mig att få skriva om sådant som händer under devisen ”utbildning, vetenskap och vad därmed äger sammanhang”. Och det tänker jag fortsätta med.
Men, ni som har följt den här bloggen ett tag har säkert märkt att det finns oproportionerligt många länkar till min gode vän Johans blogg. Och på min gode vän Johans blogg finns det oproportionerligt många länkar till min blogg. Nu är vi båda rationella människor, så vi har insett att det är dags att slå ihop bloggarna. Vi skriver nämligen om samma saker och tycker oftast samma saker.
Vår nya gemensamma blogg ”En Redig Utbildning” kommer precis som vanligt att handla om allt möjligt i högre utbildning och forskning. Eller som Johan skriver:
“En Redig Utbildning” kommer precis som den här bloggen handla om allt möjligt inom forskning och högre utbildning. Den kommer presentera aktuella diskussioner och ge sakligt redovisade argument för den enkla ståndpunkten att studenter bör ges största möjliga kvalitet. Hoppas ni kan tycka om den.
Som om inget hade hänt. Bara på ny adress.
Vad var det jag sa… 16 april 2009
Posted by Christian in Studentlivet, Utbildning.Tags: studera.nu, VHS
add a comment
Igår kraschade studera.nu. Igen! Och ännu en gång förlängs anmälningstiden.
Vågar man säga: Vad var det jag sa!
Hälsostatus studera.nu – grön 15 april 2009
Posted by Christian in Universitetet, Utbildning.Tags: ansökningar, arbetsmarknad, studera.nu
1 comment so far
Idag är det jättemycket sista dagen att söka till högskolan för höstterminen – kanske. Högskoleverkets webbplats studera.nu har ju en närmast osviklig förmåga att krascha på sista ansökningsdag. Men än så länge ser det bra ut.
Det ser ut att bli rejält ökade ansökningstal iår. Inte undra på i den ekonomiska krisen. Det blir ju lätt så att man dröjer sig kvar på högskolorna lite längre när arbetsmarknaden sviker. Jag tror inte att det är något problem i stort, för det finns en massa tomma platser i dagsläget. Man hade ju bara önskat att statsmakterna hade gett lärosätena en tillräcklig finansiering så att högre utbildning inte bara blir en lagringsplats för arbetslösa utan verkligen stärker studenternas kompetens. En dag ljusnar det vid horisonten.
En studiemedelskultur 10 april 2009
Posted by Christian in Studentlivet, Utbildning.Tags: studiemedlet
add a comment
Det ljuder som ett eko över hela Högskolesverige. År efter år efter år går mantrat igen.
Gärna detta och detta och detta – men först måste studiemedlet höjas. På studentkårernas önskelistor står ett höjt studiemedel ofta högst upp, och det har det gjort länge. Det rekomenderade antal hundralappar som man måste höja med har skilt sig från år till år, från landsända till landsända. Men frågan är osviklig, oantastlig. Den finns i studenternas, kårernas och lärosätenas kollektiva medvetanden som en evig klagosång mot de högre makterna på regeringskansliet – ett kansli som oavsett politisk färg ständigt lyckas glömma bort eller slarva bort frågan.
Det låga studiemedlet har satt sin stämpel på studentlivet. Det finns vid Sveriges lärosäten en kultur uppbyggd kring studenternas taskiga ekonomi. Bristen på pengar diskuteras vid kaffeautomaten såväl som på kårens fullmäktigemöten. Man till och med sjunger om studiemedlet på sittningarna. Klagosången är en del av vardagen.
Man kan inte blunda för studiemedlet när man sätter kåravgiften. Man kan inte blunda för studiemedlet när man bygger studentbostäder. Man kan inte blunda för studiemedlet när man bestämmer ölpriset på nationspuben.
Studiemedelskulturen lever. Klagosången ljuder. Gärna detta och detta och detta – men först måste studiemedlet höjas.
2006 var det val. Det året satt jag mitt första år i en kårstyrelse. Då tyckte SFS att man nu minsann skulle göra allt för att studiemedlet skulle höjas efter valet. Då skulle man lyfta klagosången, media skulle få höra den, politikerna skulle få höra den. Varje gång man pratade med media försökte man prata om studiemedlet. Det såg ut att gå vägen den gången. Om jag minns rätt fick man alla partier utom ett att lova höjda studiemedel efter valet.
För det är ett problem med det låga studiemedlet. Ytterst få som jobbar med dessa frågor hävdar motsatsen. Vi har i dagarna fått höra att varannan student inte klarar sig på egen hand och kan behöva pengar från annat håll, och det är ett verkligt problem, det händer här och nu.
Snacket just nu handlar mycket om att man ska jobba vid sidan om studierna för att finansiera sig själv. Det håller liksom inte om man ska prata om att heltidsstudier ska vara på heltid.
Varför lyckas man inte?
Först: Det är väldigt dyrt att höja studiemedlet. Jämfört med en annan möjlig reform, att avskaffa eller höja fribeloppet, är en höjning av studiemedlet ett mastodontprojekt. Även om behovet är tydligt och enigheten stor. När studiesociala utredningen inrättades 2008 sa SFS dåvarande ordförande Elin Rosenberg att en studiemedelshöjning minsann inte behövde en utredning, det kunde man göra ändå. Hon hade rätt. Nu behövdes det en studiesocial utredning av andra skäl, så helt fel var det inte.
Sedan: Höjningsförespråkarnas främsta vapen kan också vändas emot dem. Det är dolt i begreppet ”heterogen studentpopulation”. Kort sagt: Studenter är olika. De har olika förutsättningar; olika möjligheter att jobba, olika utbildningar, olika rika föräldrar osv.. Det betyder att det finns de som har katastrofalt dåliga förutsättningar att klara sig på studiemedel. Det finns också de som klarar sig utmärkt på studiemedel utan att jobba vid sidan om. Det finns de som jobbar och studerar parallellt som klarar sig utan studiemedel över huvud taget. Man väljer var man vill titta. I studiesociala utredningen skriver man om ”dödvikt”. Att man inte föreslår någonting som inte bara kommer att göra livet lättare för de som har det svårt, utan också förbättra för de som redan har det bra. Och då har man i sanning gjort det svårt för sig.
För det finns också gnällspikar. Ofta sådana som var studenter för tjugo, trettio år sedan och klarade sig bra då. Eller sådana som studerar och jobbar heltid samtidigt, som tycker att studenterna gör onödiga saker och dricker för mycket billig öl. Eller folkpensionärerna som tycker att de också har det så förbaskat dåligt att de borde prioriteras. Gemensamt är att de inte erkänner att studenter är olika. De är i gott sällskap. Studiemedelssystemet erkänner heller inte att studenter är olika.
In och ut ur landet 1 april 2009
Posted by Christian in Utbildning.Tags: internationalisering, Studieavgifter
2 comments
Regeringen har lagt en liten internationaliseringsproposition.
Att som svensk student lämna landet och studera ute i världen något år, det är bra och ska stödjas med stipendier.
Att som utländsk student komma till Sverige och studera är dåligt, där måste man införa studieavgifter.
Vet regeringen vilka krafter de leker med?
En studiesocial koloss 31 mars 2009
Posted by Christian in Studentlivet, Utbildning.Tags: bostadsbidrag, CSN, havandeskapspenning, sjukpenning, studiemedlet, studiesociala utredningen
1 comment so far
Idag presenterades Studiesociala utredningen. Vad som har hänt och varför den är efterlängtad har jag skrivit om här.
Tre saker har fått uppmärksamhet i större skala i media (DN, SvD, DI, Sydis, Lundagård):
- Studiemedlet föreslås höjas med 400 kronor per månad, delat mellan bidrag och lån.
- Inkomstprövniningen (eller som alla kallar det: fribeloppet) höjs vad gäller studiebidraget och avskaffas helt vad gäller lånet.
- Kraven för att få bostadsbidrag höjs.
Detta har många andra redan kommenterat, så jag lämnar just de frågorna därhän. Men studiesociala utredningen är en koloss, så vad hittar man under ytan?
Fort ska det gå!
Ett av kommitténs mantran är att studenterna måste bli yngre och snabbare på att ta ut examen. Kommittén tycker att det är allt för många som dräller omkring på högskolorna och tar onödiga poäng i flummiga kurser utan en tanke på examensdagen. Oj, frågar man sig, finns sådana studenter på riktigt? Man har ju hört talas om de gamla överliggarna i Lund som hade varit inskriva i tio år eller mer. Finns de idag?
Jag tror kanske att oron är lite överdriven. Och sen är utgångspunkten lite felaktig. För när övergår utbildning från att vara en god samhällsinvestering till att vara utfyllnad? Vad är det som studenterna inte ska läsa? Jag förstår intentionerna, utbildningen ska komma individen och samhället till nytta. Men en utveckling där staten allt för mycket styr vad som är en lämplig utbildning eller en bra utbildningslängd är farlig.
Sen finns det (på vissa ställen och platser) en osund kultur där man inte ser studier som en investering och en förmån, utan man studerar mest för studerandets skull. Kanske för att du inte har något annat för dig. Att t.ex. studera eftersom du inte får jobb blir allt vanligare. Om det ökar din ställning på arbetsmarknaden – tummen upp. Om du bara väntar på bättre tider – tummen ner.
Studiemedel på månadsbasis
Idag har beräkningen av tidsgränser i studiemedelssystemet fått absurda konsekvenser. När du söker studiemedel får du ut en mängd pengar beroende på det antal veckor som du studerar. Studiemedlet betalas ut en gång per månad, och du söker studiemedel en gång per termin. Fribeloppet beräknas på inkomsterna under ett halvår. Skatten och bostadsbidraget beräknas dock på kalenderår. Prestationskravet är uttryckt i högskolepoäng. *hjälp*
Ändringarna är att man beräknar studiemedlet på månadsbasis, och betalar ut det en gång i månaden. Antalet utbetalningar minskar då från tio till nio per år (om du pluggar heltid höst+vår). Varje månadsbetalning blir då högre – ~9000 kronor. Man rättar också till krismånaden juni, där man idag inte får studiemedel och inte har hunnit få någon lön från sommarjobbet, genom att föreslå att studiemedlet ska betalas ut i efterhand. En konsekvens blir att den första utbetalningen på läsåret blir den 25 oktober. Detta tycker jag spontant låter bra. Alla månader blir lika och några av ojämnheterna försvinner. Potentiellt kan det bli ett problem för vissa i september. (Jag har själv aldrig haft några stora mängder kurslitteratur på mina kurser, men min flickvän som är juriststudent påpekade att det är en stor kostnad i terminsstarten.)
Bostadsbidraget föreslås beräknas på halvårsbasis. Heja och äntligen, ropar jag, efter egen erfarenhet. Jobbar man (t.ex. som kårordförande) under ett läsår förlorar man sitt bostadsbidrag under de kalenderår man jobbar, d.v.s. man jobbar ett år med lön och förlorar bostadsbidraget i två år.
Sjukskrivning på deltid
En av de största bristerna i dagens trygghetssystem för studenter är att man inte kan plugga på halvtid och vara sjukskriven på halvtid. Det kan man när man förvärvsarbetar, så varför inte när man studerar. Detta gör kommittén något åt. Det är bra. En annan sak som jag hoppas de har tänkt på är att studenter måste kunna få sjukersättning även på sommaren. Idag kan man, efter 30 dagar karens, få behålla sina studiemedel utan att man har några poängkrav på sig. Lånet omvandlas till bidrag. Men när sommaren kommer skulle ju studenten inte haft bidrag även om han var frisk, så då slutar pengarna komma. Du anses vara arbetssökande. Dock kan du inte anmäla sig som arbetssökande eftersom du är sjuk och inte kan arbeta. *suck*
Havandeskapspenning
Näe. Inte heller denna gång ger man studenter möjlighet till havandeskapspenning.
En grundutbildningsstudent och en doktorand blir båda gravida. Båda jobbar på ett kemilabb. I doktorandens fall anses labbet farligt för barnet, så doktoranden får havandeskapspenning. Studenten blir kvar. Hur går det ihop?
Blir det bra då?
På det svarar jag ett otvetydigt: Nja!
Och det tror jag är den allmänna bilden. Studenterna rycker på axlarna och går vidare. Man får fortsätta hoppas att man håller sig frisk, med sommarjobb och utan barn i en lagom dyr lägenhet, tjänar lagom med pengar vid sidan om, och klarar sina kurser i tid. Klarar du det, då duger detta. Annars…
Ett nytt högskoleprov i raketfart 28 mars 2009
Posted by Christian in Utbildning.3 comments
Trycket på Högskoleprovet och det arbetsmarknadspolitiska läget gör att Socialdemokraterna kräver att man genomför ett extra högskoleprov innan sista anmälningsdag till höstens kurser.
Idag är det den 28 mars. Sista anmälningsdag är den 15 april.
Jag skulle inte vilja ta ansvar för rättssäkerheten i ett sånt prov.
Det våras för högskoleprovet 25 mars 2009
Posted by Christian in Uncategorized.Tags: antagning, Högskoleprovet, Högskoleverket, urval, Utbildning
add a comment
Aftonbladet lyckades reta upp mig en stund idag. Sedan insåg jag vad som egentligen stod i artikeln. Då blev jag sur för att jag hade gått på rubrikerna.
Hur som helst. Detta var rubriken:
Hundratals nekas att skriva högskoleprovet
och nyheten var:
I Linköping kommer 2 350 personer att skriva provet på lördag och tentasalarna på Campus Norrköping, Kungsgårdgymnasiet och Linköpings universitet kommer att vara fyllda till bristningsgränsen. Normalt brukar de som anmält sig lite försent eller de som kommer från andra städer men befinner sig i Linköping, också ges möjlighet att skriva.
– Inte ens det har vi kunnat göra i år, på grund av platsbrist, säger Marie Orest, administratör på Studentcentrum vid Linköpings universitet, till Norrköpings Tidningar.
Totalt nekas 300 personer att skriva. Det är de, vars anmälningar kommit in efter sista anmälningsdagen den 15 februari.
– De som inte anmält sig i tid som har nekats att skriva, förklarar Nils Olsson. Man får se det som positivt att alla som anmälde sig i tid i alla fall fått plats.
Att man nekar de som har anmält sig för sent att skriva – det kan jag inte ifrågasätta. Men artikeln säger ändå något som är viktigt. Antalet personer som vill skriva högskoleprovet har ökat ganska dramatiskt. Enligt Högskoleverket är det en 20-procentig ökning till denna termins prov. Enligt verket är det tre skäl som ligger bakom detta:
- Ovanligt många 19-åringar
- Försämrad konjunktur
- Förändrade antagningsregler
Och för en gångs skull är jag helt enig med verket. (Tro mig, det är inte så ofta.) Det intressanta, tycker jag, är vilken betydelse högskoleprovet plötsligt har fått för Högskolesverige. Meningen var en gång i tiden att man skulle ha ett urvalsinstrument för studenter med yrkeskompetens. Alltså, de som inte hade komplett gymnasium men minst 4 års yrkeserfarenhet (det som man kallade 25:4-regeln). Nu finns inte den regeln kvar, men Högskoleprovet består. Och idag är det helt självständigt.
Är det inte en märklig tanke att du skriver ett prov under en lördag, och med resultatet kan du konkurrera mot tre års samlade gymnasiebetyg. Men det funkar ju! När man utvärderar provet finner man gång på gång på gång att de som får bra på högskoleprovet också klarar sig bäst på högskolan. Och vice versa.
Hur gör de?
Goodbye, ECTS Grading Scale 24 mars 2009
Posted by Christian in Utbildning.Tags: ECTS, internationalisering, Utbildning
1 comment so far
ECTS-betygen – EU:s halvhjärtade försök att skapa gemensamma jämförbara betyg inom hela Europa – går ÄNTLIGEN i graven. Detta uppger Lundagård och citerar en källa vid EU-komissionen.
– Det fanns ingen konsensus bland expertgruppen som arbetat med ECTS Users Guide kring hur man skulle göra med betygen men till slut bestämde vi att betygsskalan inte längre ska var en del av ECTS. Det var för kontroversiellt, säger Christian Tauch som ansvarar för ECTS Users Guide, vid EU:s generaldirektorat för kultur och utbildning.
Han menar att det fanns ett tydligt problem som behövde lösas när man föreslog de gemensamma betygen men att man nu märkt att det var ett för ambitiöst projekt.
– Det visade sig vara svårt att få lärosätena i Europa att anpassa sig till det här så därför tog vi bort det. Universitet som vill behålla betygen kan göra det, det är deras eget beslut nu,, säger Christian Tauch.
Det ÄR viktigt med gemensamma standarder. Det ÄR viktigt med samsyn. Men ECTS-betygen var en så sälsynt klantig konstuktion. Ingen förstod. Ingen gjorde likadant. Och inte på en enda punkt har man lyckats med intentionerna att få ett gemensamt, jämförbart, rättssäkert betygssystem.
- Gemensamt – När Lunds universitet gjorde en rundfrågning i Utrecht-nätverket fick man besked av flera aktörer att man inte alls befattar sig med ECTS-betyg.
- Jämförbart – LU fick inte två svar som var lika. Det finns idag lika många sätt att hantera ECTS-betyg som det finns tillämpliga universitet.
- Rättssäkert – *suck* Var ska jag börja? Ytterst få lärare vid svenska lärosäten vet hur man sätter ECTS-betyg. ECTS-betygen är knappt förenliga med verksförordningen. De saknar stöd i Högskoleförordningen, har ifrågasatts av Högskoleverket och det finns inget sätt att garantera att betygen sätts likartat.
- Betygssystem – Tja, vad var det egentligen. Man ska veta att ECTS finns i (minst) tre officiella versioner, och har pendlat mellan att kallas betygsskala och översättningsnyckel.
Jag skrev redan den 7 november om ECTS-betygens snara död. Nu blir det av. Tack EU!
